Förändringarnas vindar blåser

Efter mycket funderingar har jag under hösten, av flera olika skäl, bestämt mig för att göra förändringar i mitt "hästliv". Fyra hästar, varav två i full träning och en snart under igångsättning, familj och ett tidskrävande jobb är helt enkelt en lite väl tuff kombination. Enzo är visserligen till salu så förhoppningsvis ska han flytta snart, men för ett par veckor sen bestämde jag mig för att även sälja Salma. Det var ett väldigt tufft beslut, Salma var den häst som skulle ta mig ut på tävlingsbanorna efter en massa herrans år utanför dressyrstaketen. Men när man känner att motivationen och möjligheten att lägga en massa tid på träning och tävling inte riktigt finns, samtidigt som man har en häst med riktigt fin potential så får man helt enkelt tänka om. Så idag har Salma flyttat till sitt nya hem, det har varit några tuffa dagar med många dalar för hon har en speciell plats i hjärtat, men jag är säker på att hon kommer att få det bra. Hon har inte flyttat så långt i norrländska mått mätt så kanske ses vi på någon tävlingsplats i framtiden.

När jag idag har tänkt tillbaka på hur hon kändes som en vinglig buss att styra runt när hon kom för två år sedan så är jag faktiskt riktigt stolt över hur hon har utvecklats under sin tid här. Jag kanske helt enkelt  inte har något större behov av att tävla, det är grundridning och själva utbildningen av hästen som jag tycker är roligast och då är det okej att strunta i att åka runt och jaga prisrosetter. Det kan någon annan ta över och göra när jag har gjort grundjobbet, som i det här fallet med Salma. Det duger gott för mig i nuläget med en triangelmärkt Ferrariponny att lira runt på och sätta upp nya mål för. Och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller aveln och vill, till skillnad från många andra, satsa på det ett tag framöver. Norrland behöver fler mini-Ferraris och jag tänker försöka dra mitt strå till stacken. Det är sorgligt när en box plötsligt står tom och någon har åkt, men kanske "löser" det sig på sikt, vi får se...