Att tävla i en bedömningssport

Har följt dressyren från ryttar-VM lite sporadiskt under dagen, tittade just på resultatlistan och konstaterade (återigen) att det inte är lätt att tävla i en bedömningssport. För det första ska man försöka ta sig runt banan efter ett förutbestämt protokoll, bara det en utmaning för många, för hur många gånger lägger man inte en extra volt eller annan krusidull för att man känner att det behövs när man tränar hemma? Dessutom ska man komma överens med ett levande "tävlingsredskap" om både vägval och hastighet. Tänk vad enkelt det hade varit om det varit en käpphäst... Hursomhelst, sen sitter det dessutom folk och har åsikter om hur ni tar er runt ridbanan, du och "redskapet"!

Under dagens dressyr på VM har sju domare bedömt ekipagen, och det är skillnader i delprocenten från de olika domarna i storleksordningen flera procent för många ekipage!!
Två exempel: Tinne och "Anton" fick allt från 73,7 % (14:e plats domare B) till 77,6 % (6:e plats domare E). Det är en skillnad på 3,9 procent för samma ritt bedömd av olika personer!! Patrik Kittel placerades på 6:e ända ner till 19:e plats beroende på hur de olika domarna rankade hans ritt i förhållande till andra.     I min värld är detta helt galet, ska det verkligen vara så här?? Är sättet man dömer dressyr på idag verkligen vettigt, när man kan se så otroliga skillnader beroende var man sitter utmed banan? Eller ska man fundera på om man ska bedöma andra färdigheter hos ekipaget som inte bedöms idag? Jag vet inte, men det känns som nuvarande system inte är optimalt, om ni frågar mig.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Astrid » Pangea Vision:  ”Så sööt!”

  • Mamman » :):  ”De va la roligt!!!”

  • Astrid » R.I.P Salma:  ”Så tragiskt!”

  • Ylva Danielsson » Fullbelagt!! :D:  ”Jo hon stod som privatponny på surf under några år så känner förra ägaren lite!”

  • Ylva Danielsson » Fullbelagt!! :D:  ”Nämen! Har du köpt henne? Det var ju jättekul! Fina Lilly!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-