Chicken race med asfaltvälten...

Idag fick Valborg vila och smälta intrycken efter ridpass tre dagar i sträck. Igår red jag och vi provade trava några steg, det gick bara bra! Idag blev det istället ett timmespass med Ettan ut på grusvägarna, ett sånt där härligt ridpass som man önskar man hade varje gång! En pigg men cool häst som frustar nöjt och bara tuffar på, istället för att spana på varenda sten och skugga som hon ofta gör när man rider ut henne ensam i kvällsmörkret. Vädret kunde verkligen varit bättre, det regnade på oss men det var bara att slänga på ländtäcket och ge sig ut. Fördelen med helgens trista väder var att grusvägen var lagom mjuk med bra svikt så det blev mycket trav och galopp.

Däremot blev det lite spännande när vi kom tillbaka hemåt stallet. De håller just nu på att asfaltera Yttertavlevägen och håller som bäst på runt vårat hus. Jag tänkte att de skulle sluta för dagen innan vi kom tillbaka, men icke. Så när vi hade mindre än femtio meter kvar hem blev vi tvungna att ge oss ut på vägen verkligen mitt i kaoset bland asfaltbilar, lastbilar och gigantiska vältar, alla med femtioelva saftblandare och lysen på som spädde på känslan av kaos i mörkret. Jag var lite spänd på hur Ettan skulle tackla all aktivitet och blinklysen men hon bara klev ut på vägen, hon var väl hungrig och ville hem :) Vi stod i vägkanten när välten långsamt rullade förbi ett par meter ifrån oss och hela marken vibrerade men hon brydde sig inte, guldklimpen! Men det man undrar en sån gång är ju hur en sten i vägkanten kan vara så himla farlig, medan en vält som blinkar, skramlar och brummar förbi på samma avstånd kan vara så ofarlig???