Naturen anfaller: Del 2...

Idag var det dags för ridpass med Ettan. Vi promenerade bort till grusplanen och redan på vägen dit insåg jag hur ridpasset skulle bli. Ettan tittade och reagerade på ALLT hon bara kunde hitta, dvs snöklumpar, soptunnor, vägskyltar, spår i snön (jo, faktiskt) osv. Ofta när hon vilat lite för mycket så är det som om hon letar efter "läskiga" saker, idag var en sån dag. När vi kom till grusplanen låg det en avbruten hockeyklubba och en ganska stor grankvist i snön vid ena kortsidan. Jisses... Man kan säga att stora delar av passet genomfördes på stora mittvolten, det var det ställe som var minst läskigt. Hon var tittig och spänd i början, sen gick det över i att hon blev lite tung i handen vilket ytterst sällan händer men det beror nog på att hon inte riktigt orkar bära sig just nu. Men till slut släppte det och jag fick några glimtar av den trevliga Ettan som nöjt frustar och jobbar på med självbärighet och energi. Och vips, så var grankvisten inte läskig längre! :)