Life sucks. Faktiskt.

Var ska jag börja?

Ni som känner mig personligen, förmodligen de flesta som läser här, vet att min situation inte varit helt fantastisk det senaste halvåret. Jag har till och från i ett par år haft ont i min vänstra handled, vilket jag har trott (och delvis fortfarande tror) har berott på mitt jobb med mycket statiska och icke-ergonomiska positioner. Men sen i våras fick jag lite nu och då också känningar i min andra handled. När jag sen stallade in hästarna i september och började mocka mer blev det värre, även högra handleden började svullna. Under hösten började fingrarna vara stela på mornarna, och det var nog då jag slutligen började ta det här på allvar eftersom min mamma har reumatism, och morgonstelhet i fingrarna är ett av de typiska tidiga symptomen. De senaste månaderna har jag haft ont dagligen i olika leder och det var då jag insåg att situationen var ohållbar med tre hästar. Elba hade jag från början bestämt mig för att jag skulle sälja, men jag blev tvungen att inse att jag inte heller skulle kunna ha kvar Edith och med det behöva mocka hennes stora fölbox varje kväll. Det hade helt enkelt slutat med att jag inte skulle ha fysisk möjlighet, och därmed inte lust, att rida och hålla igång Ettan. Nog för att jag tycker att avel är jättespännande, men jag vill ha möjlighet att rida också. Så nu är Edith såld, hon åkte i söndags till sitt nya hem och kommer säkert att få det jättebra. På måndag åker också Elba iväg till sitt nya hem, det känns på ett sätt inte lika jobbigt eftersom det var förutsättningen från början, men jag kommer att sakna henne otroligt mycket för hennes fantastiska temperament. Jag har aldrig haft en häst som varit så kelsjuk och njutit så otroligt av att bli borstad. Hon kommer att bli en fantastisk häst!

 

Så på måndag står jag här med EN häst och ett halvtomt stall. Jag har satt in en annons på Blocket idag att det finns en stallplats ledig och hoppas att någon nappar, det borde inte vara speciellt svårt att få in en ny häst i mitt fina stall tycker jag. Men vad ska JAG göra? Hur kommer det här att utveckla sig? Kommer jag att kunna ha häst på heltid överhuvudtaget om ett år, om fem år? Ingen vet, men jag tänker bita ihop och fortsätta nu när jag fått min dröm uppfylld att återigen ha eget stall. Snacka om att ödet hånler mig i ansiktet. Men ni som känner mig bäst vet också hur förbannat envis jag kan vara, och det är ju heller inte alls omöjligt att det här kroppsliga h-vetet går att motarbeta, även om de söta rosa pillren som jag ätit nu ett par veckor inte verkar fungera som önskat. Det finns många möjligheter än, men just nu suger tillvaron. Faktiskt.

 

 

 

 

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Astrid » Pangea Vision:  ”Så sööt!”

  • Mamman » :):  ”De va la roligt!!!”

  • Astrid » R.I.P Salma:  ”Så tragiskt!”

  • Ylva Danielsson » Fullbelagt!! :D:  ”Jo hon stod som privatponny på surf under några år så känner förra ägaren lite!”

  • Ylva Danielsson » Fullbelagt!! :D:  ”Nämen! Har du köpt henne? Det var ju jättekul! Fina Lilly!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-